Fanny

  Bara en hund

Fanny har fått somna in, lugnt och stilla på djursjukhuset i Karlstad.

Tänk er känslan att sitta hos veterinären och ta beslutet att din vän inte ska få leva längre, det är ett fruktansvärt jobbigt beslut men som djurägare har man den skyldigheten och jag skulle nog inte klara av att någon annan skulle bestämma i mitt ställe.

En del människor tycker att man inte ska sörja för mycket, hon var ju trots allt ”bara en hund”,

För mej var hon bra mycket mer än så, vi kom genom åren att stå varann mycket nära och det syntes på henne när jag var sjuk eller nere att hon gjorde allt hon kunde för att hjälpa och trösta.

Hon var en överlevare, hon gick igenom den ena smällen efter den andra, senast vid tio och ett halvt års ålder opererades hennes livmoder bort och hon kom igen piggare än på länge. Men i somras började hon få lite värk i lederna då fick hon en liten kortisondos varje dag och så var hon pigg igen men så i höst blev det ändå för mycket för hennes kropp, en infektion med åtföljande antibiotika tog slutligen kol på hennes inre organ och efter ett mycket snabbt förlopp kunde jag se i hennes ögon att hon tyckte det var nog och bad att få slippa smärtan.

Idag har det gått 72 dagar sen hon gick över regnbågsbron och man kan väl tycka att man skulle ha kommit över det men ibland räcker det med ett ord eller en förflugen tanke så börjar tårarna rinna,

Jag är ändå lycklig att ha fått vara hennes husse och vän i dessa år.