Inte kan väl jag vara beroende av all denna moderna teknik? i alla fall har jag inbillat mej det och jag vill nog påstå att jag klarar av att lägga ifrån mej min mobiltelefon ibland utan att få panikkänslor, men i morse hände det sej att min telefon var död    hur jag än försökte så fick jag inte liv i den stackaren och då förstod jag att jag nog var lite beroende ändå. Ingen kunde ju nå mej och skillnaden var ju att den här gången var det ingenting som jag valt själv och ingenting som jag kunde göra nåt åt, så börjar man ju fundera på hur man ska lösa problemet, Jag kunde plocka med min jobbtelefon så att chefen kunde nå mej, så var det löst, sen fick jag rota fram och skaka liv i en gammal reservtelefon så att familjen kunde nå mej, så långt allt gott och väl och så har man ju lämnat ut telefonnummret till vissa företag som ska leverera varor och annat så när man börjar räkna efter så är det väldigt mycket som går via denna mibiltelefon, så när allt var fixat med reservtelefoner och annat och jag var klar att åka till telefonverkstaden så gjorde jag ett sista försök och så plinggg, så gick den igång        allt löste sej ju rätt smidigt men man får ändå en tankeställare när man ser hur beroende man gör sej av den moderna tekniken, för det är ju inte tekniken som gör mej beroende utan jag själv som väljer att låta den ta över, man har hela sitt liv i den där tingesten, telefonnummer, adresser, foton, e-mail, dokument, kalender och mycket annat och så när den inte fungerar så står man däroch fattar inte hur det ska bli, huvudet känns helt tomt (och det kanske det är) hur gick det till förr? Jag var ju med före smartphonens tid och det funkade ju då, man hade nåt som man kallade papper och penna och det gick jättebra och dessutom hade man ett inbyggt minne i huvudet på den tiden men det har nog kraschat nu för det funkar då inte, men det kanske skulle vara en bra idé att trimma upp det gamla minnet och leta upp papper och penna igen så man inte står helt hjälplös nästa gång inte tekniken vill vara med  

Vi hörs

Hej så länge